Hemkomna från Boma. Vi startade kvällen med en drink på "safari lodge" äntligen fick jag min "sweet and fruity drink" (internt skämt) det finns nämligen inget i drinkväg i det här landet, iallafall inte där jag befinner mig och dom andra har alltid så roligt åt mig och mina söta fruktiga drinkar som aldrig finns. Så nu när vi var på safari lodge så hade dom äntligen lite cocktails så det vart en strawberry daiquiri för min del, så nu har jag äntligen fått min drink. Safari lodge var för det andra ett helt otroligt fint och häftigt ställe, tyvärr inga bilder då de blev så mörka och inte gör någon rättvisa alls.
Sen åkte vi till Boma för att äta. Jisses vilket ställe, verkligen så afrikanskt man bara kan tänka sig med halmtak, inga väggar, träbjälkar i taken och bara hur mysigt som helst. Levande underhållning och dans, trummande osv och alla som var där och åt var med och dansade och spelade trummor. De va bara hur kul som helst. Maten med buffe, jag valde att inte äta maskar och annat konstigt men jag åt iallafall "guinea fowl" och vårtsvin. Tror vårtsvin är något av det godaste jag ätit, de och impala och kudu. Oxfilen hemma kan slänga sig i väggen... och efterrätten sen.. jag vräkte i mig två glas med chokladmousse, och en hel drös med bakelser. Taryn bara satt och skrattade åt mig att jag mådde illa sen. Efter lite vin och några drinkar senare så körde vi hem och jag kan säga att Taryn är den mestlättroade personen jag vet (hon jobbar nere i sydafrika egentligen men då hon har ansvar över det här projektet och är chef över dom här så är hon är ibland) det räcker med att göra "bunny ears" så dör hon. Så hon och jag flippade ur totalt på vägen tillbaka, "the fox", bunny ears och lite alkohol fick oss att totaldö i bilen, dom andra undrade nog verkligen vad vi gick på. På tal om att dö så ska jag sova nu då jag fortfarande är hur trött som helst! Men kvällen vart väldigt lyckad!

Johnatan, jag, Taryn, Brenda och Brendas faster

Vilken meningslös natt, vi såg inte ett enda djur, jo vi såg ögonen på en "civat" laddar upp en bild nedan hur dom ser ut. Däremot soluppgången på morgonen var däremot heelt fantastisk!
Idag har vi gjort absolut ingenting. Sagt hejdå till Emil och Helene. Det är så himla tomt här utan dom och vi saknar dom redan. Jag var på apoteket med och fick en hydrokortisonkräm att använda till betten samt några tabletter att ta mot kliandet. Samt mer "sam buc" "it's like a hospital in your pocket" perfekt ska använda den om någon bryter sitt ben...
Sovit hela eftermiddagen och nu ska vi straxt åka in till stan och gå och äta på Boma en afrikansk restaurang med alla möjliga buffeer, underhållning och ja jag vet inte, har inte varit där innan så jag har ingen aning om vad det är men det ska tydligen vara fantastiskt. Ska jag vara ärlig går jag mest dit bara för att dom har ett helt buffebord med desserter som tydligen ska vara helt fantastiska.
Det är tydligen ett ställe som man måste gå till om man är här så vi får se vad det blir utav de! :)

Första dagen jag kom hit så fick jag benen fulla med myggbett och det såg groteskt ut. Igår satt jag i sanden och vart attackerad av sandflies uppenbarligen märkte jag inatt när jag vaknade vid 2 och inte kunde somna om sen då svedan var fruktansvärd. Att jag dessutom har fläkten avstängd och ett varmt täcke gjorde nog inte saken bättre, men tycker de blir så kallt annars haha. Så för att komma till punkt så har jag nu nya bett över hela benen, jag som va så glad att dom jag hade precis försvunnit..
Imorse var vi i skolan, Emil undervisade några äldre barn som kan engelska i naturkunskap. Vi andra försökte lära dom små barnen engelska, gick väl sådär. Ska inte påstå att mitt nya jobb kommer vara som lärare åtminstone. Vi hade även en stunds sportaktiviteter med barnen. Dvs fotboll med alla mot alla och 5 bollar.
Tillbaka för campet för lunch och nu har jag faktiskt legat inne och sovit i em när de andra varit i stan. Vi ska ha vårat nattcamp inatt istället och sitta uppe hela natten så kände jag behövde lite sömn innan.
Nu ska vi packa ihop alla nödvändigheter och bege oss ut i bushen för natten.
Sista kvällen med Helene och Emil då dom åker hem imorgon. På fredag åker Francie vidare till Zambia så då blir det bara jag och johnatan kvar. Kommer bli alldeles för tomt! Men som jag fattade de skulle de lomma några volontärer från nåt anti-poachin team och bo här. Vet dock ej när dom kommer. Sen kommer inte nästa nya volontärer förrens jag lämnar här nästa vecka. Så de blir en dyster vecka detta.

"Klassrummet" här nere.

Garth Brooks går på repeat i mina lurar just nu , ingen viktigt info men han är bara för underbar!

Måndag idag, började med att vi skulle plantera träd. Fick några planterade och sen när vi skulle köra till ett annat ställe och plantera så körde vi fast, IGEN! Denna gången fick vi ringa efter hjälp då vi inte kom loss. Det blir så himla dyigt nu när det regnar så mycket. Lunch efter det smakade lika gott som allt annat här. På eftermiddagen var det meningen att vi skulle identifiera elefanter, efter två timmars körande så har vi fortfarande inte hittat några elefanter men vi hittade ett fint vattenfall vid floden och en del andra djur.
Var i stan en sväng och köpte lite nödvändigheter dvs choklad. Älskar när man handlar här och dom inte har växel, man använder amerikanska dollar här men man får ibland lite sydafrikanska pengar tillbaka och idag fick jag botzwanska, i värsta fall har dom inga pengar och då får man några godisbitar i växel haha. Nu på kvällen gjorde vi upp en eld på vår mysiga eldplats så satt vi och grillade pinnbröd, marcmallows, drack vin, pratade och bara njöt. Älskar det !

Något djur jag ej kan stava till.

Guinea fowl, måste helt klart vara världens mest korkade fågel! Vi har alltid vadslagning om vilken som ska springa framför bilen längst. 

Jag vet inte om det är solnedgången eller stjärnorna som får mig att börja tänka så mycket, kanske är det båda. Jag kände att jag behövde skriva av mig lite. Jag befinner mig i Afrika vilket för det första för mig är helt otroligt, det är ett ställe jag alltid velat åka till men aldrig någonsin trott att jag skulle men nu sitter jag här. Jag bor på ett ställe som jag aldrig skulle sätta min fot på i vanliga fall, rummen är ofrächa, det är mögel i min dush, golvet ser ut som om det har sett bättre dagar. Samma sak med fönster, dörrar, ja allting har nog sett bättre dagar. Jag äter från tallrikar som stinker sura disktrasor, dricker ur glas som stinker likadant, jag äter flingor som stått framme i värmen flera dagar, dricker sån mjölk som håller i evigheter och alltid står framme. Jag äter mat som jag aldrig ens skulle titta åt hemma, vare sig det är äckligt eller ej så äter jag upp det. Jag lensar kycklingben, jag som bara ätit knappt hälften av köttet innan och sen slängt för att jag tycker det är äckligt. Jag slänger i övrigt något så fruktansvärt mycket mat hemma. Här skämms jag för att slänga mat. Det känns så onödigt då någon annan kunde ha ätit den maten istället för mig. Folk har tillräckligt ont om mat här för att jag ska slänga den för att jag är "för fin" för att äta den. Och ni som vet hur fruktansvärt kräsen jag är förstår hur stor grej det faktiskt är för mig att äta allt jag bjuds på. Jag som knappt ens klarar av att äta från en talrik som inte jag själv diskat för att jag inte vet om personen diskat ordentligt och inte vet vart den personen haft sina händer innan. Att leva här får mig att se sånna saker som totalt oviktiga, vad gör det om en talrik inte är ren nog? Vad gör det att min lägenhet inte är fin nog? Eller om mina kläder är fina nog? Jag har mat på bordet och jag har fantaska människor i min omgivning.
Att veta att säkert dom flesta människor här bär på hiv som är den vanligaste sjukdomen här är en jobbig tanke. Att veta att säkert några utan dom barnen jag kramat om i skolan säkerligen har hiv får mig att vilja gråta. Jag undrar hur många av dom barnen som får uppleva sin 20års dag, undrar hur många av dom som får leva tills dom blir 40? Jag tror medellivslängden här är 40-50 år någonting.
Jag skämms nästan att jag lagt 40 tusen kronor på att åka hit, för dom pengarna hade jag kunnat rädda hur många liv som helst både djur och människors. Någonting som däremot gör mig glad är att de som driver det här stället faktiskt bor lika enkelt som vi volontärer gör, i hus som ser ut som de sett bättre dagar. Det känns bra för då känns det inte som att det bara är några som får pengarna som man betalar för att vara här utan de går faktiskt till alla dom som jobbar här. Vilket är väldigt många så det känns bra att kunna bidra med att iallafall ge dem ett bättre liv. Hade jag inte åkt hit hade jag nog aldrig förstått hur det faktiskt är, hur människor faktiskt lever här. Man kan läsa hur mycket som helst om Afrika hemma men man kommer ändå aldrig förstå någonting förrens man kommer hit och lever här med dem. Att bo på ett hotell är inget man ändrar tankar om direkt. Jag önskar nästan att jag hade valt att vara på något ställe där man bor hos en värdfamilj för att faktiskt kunna se ännu mer av hur människor egentligen lever här.
Jag kan säga som så att mitt största problem när jag åker hem härifrån är inte att mitt hår kommer skifta i orange och grått efter 5 veckor i solen, inte heller om jag kommer fjälla eller om jag inte kommer vara lika brun som afrikanerna när jag kommer hem.
Allting som känns så viktigt hemma känns så långt bort, det känns som om inga av de viktiga lyxiga sakerna faktiskt spelar någon roll längre. Jag har verkligen börjat uppskatta varje dag som går, varje minut, för man ser verkligen här att man inte vet vilken sekund som kommer bli ens sista. Att haka upp sig på sådana småsaker som man faktiskt gör hemma känns fruktansvärt. När man pratar med dem som bor här så inser man att det är faktiskt viktigare att ha ett par hela skor än 20 par som man aldrig använder, för man kommer aldrig bli lyckligare av materiella saker. Det är livet som gör en lycklig inte materiella ting. Att uppleva saker, skapa minnen, ha de människor du älskar runt dig, få kunskap om livet. Det är sådant som gör dig lycklig. Jag är verkligen lycklig att jag gör denna resan för det ger mig så mycket tillbaka. Jag lär mig engelska, jag lär mig värdera livet på ett helt annat sätt och jag lär mig bli lycklig. Jag hoppas verkligen att jag inte kommer gå tillbaka till att bara bry mig om materiella saker, lyxig mat och att allt ska se så bra ut när jag kommer hem. Utan jag hoppas jag kan behålla den känslan jag har nu.
Nu tror jag att jag ska sluta skriva innan det blir en hel roman och allt bara blir luddigt.
Ta hand om er kära vänner!

Min lördag slutade helt underbart. När vi var hos Ian som bor mitt ute i bushen så var det zebror där utanför. Han slänger nämligen ut pellets till zebrorna varje dag för att hålla dom i flock runt där han bor. Så när vi kom gick han precis ut och skulle ge dom mat så vi gick med honom. Jag och Francie stannade och tog bilder på zebrorna som kom närmre oss. När Ian säger att dom kan bli aggresiva så går Francie iväg och jag mitt dumma nöt får för mig att sätta mig på huk och se om dom kommer närmare. Det funkar faktiskt och två av zebrorna kommer fram till mig. Ian gav mig nävar med pellets och den ema av zebrorna börjar faktiskt äta ur mina händer. Jag lyckas även komma åt att röra vid den lite snabbt. Jag hade nog kunnat sitta där hela kvällen och mata den. Sån himla fantastisk känsla att ha ett vilt djur ätandes ur mina händer. Jag kommer leva på den känslan länge. Så fantastiskt.
Idag ägnar vi all tid vid poolen och på terassen. Det är sjukt varmt och helt underbart.

Jag som trodde att det här skulle vara en nykter resa, nu har vi druckit varje kväll utom två och vi ska till Ian ikväll och dricka ännu mer.. men det är helt enkelt väldigt gott att ta en drink eller 10 när det är varmt ute, inte så att vi är ute och festar utan vi däckar oftast kl 10 på kvällen haha. Igår var vi ute på kvällen och jag kan än en gång konstatera att det inte är speciellt kul att festa längre, det värsta jag vet är när det kommer massa sliskiga killar som ska va på en hela tiden om man dansar, och folk blir så fruktansvärt tröga när dom dricker. Ta mig tillbaka till Gran Canaria och jag kommer dricka som om imorgon inte fanns, men här eller i Sverige är det inte speciellt roligt. Fast ställena vi var på var hur mysiga som helst! Inatt fick vi sitta och vänta på att dom andra skulle dricka färdigt vid 4 tiden innan vi kunde ta oss hem då Brenda körde. Jag ska hålla mig här ute i bushen i fortsättningen. Det var kul tills alla blev för fulla igår och bara blev jobbiga, ibland önskar jag att jag var 16 år igen då det var det roligaste man visste ungefär. Men ikväll när vi ska till Ian kommer nog bli rätt roligt, vi brukar ju ha kul när vi sitter här hemma och dricker bara vi så det blir nog roligt att vara hos honom också. Måste bara köpa mer vin först. Ska in till stan nu och handla lite och dricka milkshake.