Räknar dagarna tills jag ska åka hem nu. Blir så fruktansvärt rastlös av att befinna mig på samma plats hela tiden och inte kunna röra mig som jag vill. Vi får inte ens gå upp till den lilla butiken som ligger här av säkerhetsskäl. Vi tror dock att enda anledningen till det är för att vi kan köpa öl och cider där för halva priset av vad dom säljer det för här i baren. I Vic falls var det aldrig några problem att ta sig till stan flera ggr i veckan om man ville så det var friare. Dessutom känns arbetet här helt meningslöst. Vi gör ingenting som faktiskt gör någon skillnad för någon. Tyvärr! Vi gör ingen skilland för noshörningarna, dom klarar sig lika bra utan oss som med oss, vi är bara med dom en timme på morgonen och ibland eftermiddagen ändå. Vi gör ingen skillnad för naturen och vi lär inte barnen mer engelska i skolan än vad deras lärare kunde lärt dom. Det enda vi faktiskt lär oss om är oss själva samt hur stora klass skillnaderna faktiskt är här och hur rika dom vita är och dom svarta fattiga är faktiskt fortfarande bara slavar till de vita, några är lyckligt lottade och jobbar med dom vita men resten får inte ens komma i närheten av huset här. Jag vill inte känna så, för att vi spelar ingen roll dom vill bara ha våra pengar. Dom svarta spelar inte heller någon roll för dom vill man ska ha så lite pengar som möjligt men göra så mycket jobb som möjligt. Det finns tydligen en lag här att om en vit människa äger mark så ska en svart människa ha 50% av inkomsterna. Så är det absolut inte, de finns kryphål till allt Här känner man sig som att vi bara är för att dra in pengar till ägarna. Det enda vi gör skillnad för dom som äger det då dom får in mer pengar på gratisarbetare. Som om dom inte drar in nog med pengar på sin tobaksfarm där de som arbetar tjänar 2,5 dollar per dag. De som arbetar med djuren tjänar 5 dollar per dag. På oss volontärer så drar dom in 10 000 dollar per vecka. Då har jag inte räknat med alla extra utgifter som vi måste betala för allting. Cathrine är faktiskt bra, hon är iallafall bra mot de som arbetar här även om hon är en av dem som tar extra utgifter gör allt. De andra som driver det här stället behandlar de svarta arbetarna som slavar. Städerskan här ber om ursäkt så fort man möter henne ute i hallen eller trappan. Dom som driver stället eller deras söner rättare sagt kallar dem för svarta apor på deras språk. Det är väl det enda dom kan på afrikanska trots att dom är födda och uppväxta här. Deras mamma är dock hur härlig som helst, det är hon som har hästarna. Vilken människa är så knäpp att hon tar in en hyena och har som husdjur i 3 år? Dom var till slut tvungna att skjuta den efter att den attackerat deras dotter alldeles för många gånger. Väldigt rolig historia faktiskt men på tok för lång för att skriva här. Hon tar även hand om hur många hästar som helst. Dock hade jag velat se hälften utav hennes hästar bli avlivade för dom ser fruktansvärda ut så är glad att hon hämtar hem lite nya friska hästar nu. För innan har faktiskt volontärerna ridit på dom andra hästarna. Dom försökte sätta mig på en av dom en gång men jag totalvägrade. Sätter mig inte på en häst som är så mager att den inte ens kan bära sig själv. Ändå älskar hon sina hästar men dom har väl inte riktigt samma uppfattning om vad en välmående häst är. Men dom nya hästarna är bra!
Jag är samtidigt som jag är ledsen, arg och besviken på hur det faktiskt fungerar här så är jag glad att jag får se och uppleva det.

[Bild]