Blev lite festande igår för Alicia dock knte länge. Det är helt sjukt hur lyckliga vi blir varje gång vi får tillbaka strömmen som är borta i princip varje dag. Imorse följde Alicia och Leah mig och Bob till marknaden en stund och sen åkte vi vidare till flygplatsen. Just nu sitter jag i Sydafrika och väntar på mitt flyg som går om två timmar. Jag har även rökt min sista cigarett, ja så dum är jag och börjar röka sista veckan i Afrika så nu får jag försöka sluta igen. Eller jag ska sluta igen.
Nu saknar jag alla underbara volontärer som fortfarande befinner sig i Imirie! Men om 20 timmar är jag hemma!! :)

Jag känner mig väldigt fåordig numera. Men måste bara säga att detta är ytterligare en helt underbar dag. I och med att Alicia fyller 30 idag så överaskade vi henne med att äta frukost ute i naturen, tillsammans med elefanterna, elefantkillarna som Alicia älskar och alla volontärer. Det var hur mysigt och underbart som helst! Sedan åkge vi runt på bilflaket, flyttade en foderstation en bra bit bort och bara satt och njöt av solen. Just nu sitter jag på tobaksfarmens kontor och väntar på Judy då vi ska åka och hämta ett par nya hästar och rida en stund. Nu vill jag inte hem längre. Inte när två dagar i rad bara varit helt perfekta!
Okej en sak var faktiskt väldigt läbbig idag. Alicia blev stucken av en geting och får hon inte vård inom 30 min så dör hon. Det känns ju jättebra när det är en bra bit till närmsta sjukhus. Tur nog fick hon inte en allergisk reaktion så förhoppningsvis är det inga problem. Det var väl hennes födelsedagspresent kanske, att överleva ett getingstick.
Nu kommer Judy så nu ska vi hämta hästar!:)

Vilken helt underbar dag vi haft! Den började dock tråkigt med att Emma och Johanna åkte hem. Emma en vecka för tidigt pga borelia tyvärr. Några av dom andra volontärerna åkte med in till stan för att förlänga visum och förbereda för Alicias 30 års dag imorgon.
Jag, Bob, Eva, Alicia och Leah började morgonen med att lasta hö och foder på ett flak för att sen köra bort med det till elefanterna. Den vägen som tar 5 min att köra i vanliga fall tog en timme med ett ostabilt hölass med oss uppe på. Det var hur mysigt som helst att bara sitta där uppe på höet och prata om allt och inget och halvsova lite.
Efter frukosten så skulle vi köra buffelgödsel bort till skolan till deras trädgård. När vi kommer fram till stället så frågar Bright oss om han kan köra hela vägen fram till gödlet utan att fastna. Vi säger självklart ja då vi inte orkar bära gödslet 10 meter till bilen. Resultatet på det... ja självklart grävde hela bilen ner sig i helt färsk gödseldynga... dom fick komma med en traktor och dra upp oss och vi kunde verkligen inte sluta skratta.
På eftermiddagen var det meningen att vi skulle till skolan för sportaktiviteter men av någon anledning ställde Bright in det så vi åkte bara runt på bilflaket och kollade djur, Leah hittade på en saga om Eva som hon sedan skrev ner och målade bilder till som en liten bok. Så fruktansvärt sött av henne och en sjuk historia. Sen red vi hem på elefanterna. Jag red Kutanga den lilla bebiselefanten som är fruktansvärt liten och söt om man jämför med dom andra bjässarna. Han var perfekt höjd och jag var faktiskt inte vettskrämd för första gången. Jo en gång när Dan skulle försöka få honom att springa, då va jag påväg att hoppa av.
Paul hade köpt 2 liter jordnötssmör till mig när vi kom tillbaka från elefanterna som jag ska ta hem. Jag som avskyr det hemma men här älskar jag det! Det kom två nykomligar idag också. En mamma och hennes dotter. Från Usa. Dom ser ut att passa bättre i Hollywood fruar än här. Aja jag ska inte döma dem på utseende de är säkert trevliga!
Dagens betyg: 10 stjärnor av 10 för en helt fantastisk dag fylld med massa skratt och roliga stunder!

Min och Evas ena sambo. Vi har två fladdermöss i taket också.

Räknar dagarna tills jag ska åka hem nu. Blir så fruktansvärt rastlös av att befinna mig på samma plats hela tiden och inte kunna röra mig som jag vill. Vi får inte ens gå upp till den lilla butiken som ligger här av säkerhetsskäl. Vi tror dock att enda anledningen till det är för att vi kan köpa öl och cider där för halva priset av vad dom säljer det för här i baren. I Vic falls var det aldrig några problem att ta sig till stan flera ggr i veckan om man ville så det var friare. Dessutom känns arbetet här helt meningslöst. Vi gör ingenting som faktiskt gör någon skillnad för någon. Tyvärr! Vi gör ingen skilland för noshörningarna, dom klarar sig lika bra utan oss som med oss, vi är bara med dom en timme på morgonen och ibland eftermiddagen ändå. Vi gör ingen skillnad för naturen och vi lär inte barnen mer engelska i skolan än vad deras lärare kunde lärt dom. Det enda vi faktiskt lär oss om är oss själva samt hur stora klass skillnaderna faktiskt är här och hur rika dom vita är och dom svarta fattiga är faktiskt fortfarande bara slavar till de vita, några är lyckligt lottade och jobbar med dom vita men resten får inte ens komma i närheten av huset här. Jag vill inte känna så, för att vi spelar ingen roll dom vill bara ha våra pengar. Dom svarta spelar inte heller någon roll för dom vill man ska ha så lite pengar som möjligt men göra så mycket jobb som möjligt. Det finns tydligen en lag här att om en vit människa äger mark så ska en svart människa ha 50% av inkomsterna. Så är det absolut inte, de finns kryphål till allt Här känner man sig som att vi bara är för att dra in pengar till ägarna. Det enda vi gör skillnad för dom som äger det då dom får in mer pengar på gratisarbetare. Som om dom inte drar in nog med pengar på sin tobaksfarm där de som arbetar tjänar 2,5 dollar per dag. De som arbetar med djuren tjänar 5 dollar per dag. På oss volontärer så drar dom in 10 000 dollar per vecka. Då har jag inte räknat med alla extra utgifter som vi måste betala för allting. Cathrine är faktiskt bra, hon är iallafall bra mot de som arbetar här även om hon är en av dem som tar extra utgifter gör allt. De andra som driver det här stället behandlar de svarta arbetarna som slavar. Städerskan här ber om ursäkt så fort man möter henne ute i hallen eller trappan. Dom som driver stället eller deras söner rättare sagt kallar dem för svarta apor på deras språk. Det är väl det enda dom kan på afrikanska trots att dom är födda och uppväxta här. Deras mamma är dock hur härlig som helst, det är hon som har hästarna. Vilken människa är så knäpp att hon tar in en hyena och har som husdjur i 3 år? Dom var till slut tvungna att skjuta den efter att den attackerat deras dotter alldeles för många gånger. Väldigt rolig historia faktiskt men på tok för lång för att skriva här. Hon tar även hand om hur många hästar som helst. Dock hade jag velat se hälften utav hennes hästar bli avlivade för dom ser fruktansvärda ut så är glad att hon hämtar hem lite nya friska hästar nu. För innan har faktiskt volontärerna ridit på dom andra hästarna. Dom försökte sätta mig på en av dom en gång men jag totalvägrade. Sätter mig inte på en häst som är så mager att den inte ens kan bära sig själv. Ändå älskar hon sina hästar men dom har väl inte riktigt samma uppfattning om vad en välmående häst är. Men dom nya hästarna är bra!
Jag är samtidigt som jag är ledsen, arg och besviken på hur det faktiskt fungerar här så är jag glad att jag får se och uppleva det.

[Bild]

Ingen här är gladare än mig för tillfället. När vi kom tillbaka efter allt arbete idag så kom Alicia och Paul hit med hästarna efter att dom varit och ridit så ska jag och Johanna rida tillbaka med dom imorgon bitti tillsammans med Judy som äger dom. Då det bara är jag, Johanna, Alicia och Paul som faktiskt kan rida så har dom delat upp oss i 4 grupper med 3 i dom andra och två i våra så att vi skulle kunna få dom bra hästarna och inte någon av dom gamla. Jag har längtat efter detta hela veckan när dom andra har ridit varje morgon men nu är hästarna här i vår trädgård så det är så mysigt! Blev en perfekt eftermiddag med hästar, gott umgänge vid poolen och sedan en middag på riktigt afrikanskt vis. Kvinnorna på golvet. Männen på stolar, männen tar mat först och allt i åldersordning så yngst sist. Och äter med händerna . Maten var hur god som helst! Nu ska jag sova så jag orkar upp imorgon !!!! :))))

[Bild]

Hästen på bilden är deras nya häst som kom i veckan som jag förälskat mig i och ska rida imorgon. Cathrine ska även höra med Judy om jag kan få börja vara mer med hästarna dånde fanns som alternativ när man bokade projektet men som jag inte valde. Men förjoppningsvis kommer jag tillbringa mina sista dagar mer med hästarna!

[Bild]

[Bild]

Slitit som idioter idag med att bygga nya platser till elefanterna. Det var riktigt slitgöra med att gräva ut kanaler runt dem, hämta tegelstenar och krossa dom, slå ner träd och släpa sand mm. Men nu är det färdigt och elefanterna nöjda. Vi vandrade hem med noshörningarna på eftermiddagen, det är inte riktigt så lätt som att man tar dom i ett koppel och går då de faktiskt är vilda men har vakter med sig. Så ena noshörningen blev totalknäpp och började gå till attack mot oss flera gånger och jag o Lindsey stog på en sten och skrek i princip haha. Så tuffa är vi!
Harare igår var hur mysigt som helst, eller mysigt är väl fel ord kanske, mer smutsigt och tragiskt kanske är ett mer passande ord. Men det var kul att gå runt där dock va vi bara på marknaden och runt där. Det är väl det stället som är säkrast för turister.
Sleeping time now. Är alldeles för trött om kvällarna här!

Döda mig vad trött jag är. Att gå upp kl 6 varenda dag tar kol på mig! Jag och Eva ska åka med in till stan nu om en stund för att förlänga våra visum. Drygt med massa extra krabb men bra för det är enda chansen för oss att få se själva Harare. Annars kostar det 150 dollar att åka dit , vi bor nästan två timmar från stan så det har sin förklaring.
Igår va vi uppe på ett par enorma stenar och klättrade och fick se den mest fantastiska utsikt! Jag har även börjat försöka lära mig spela gitarr, så nu ska jag köpa mig en gitarr mär jag kommer hem och träna mer. Har bara en vecka på mig att lära mig hyffsat för sen åker Paul och tar med sig sin gitarr.
Nog från mig nu måste jag rusa! :)

Det känns som om den här dagen har gått i slowmotion och att vi inte gjort någonting överhuvudtaget. Jag har bara 10 hela dagar kvar i Afrika, börjar kännas tråkigt. Jag känner mig dock rätt färdig med Zimbabwe så ett tag ska det bli skönt att komma hem igen. Jag är däremot definitivt inte klar med Afrika utan kommer åka tillbaka förr eller senare, troligtvis förr.
Dagen i kortfattde ord var sjukt jobbigt då vi hade en timmes promenad kl 7 imorse på jakt efter de vita noshörningarna. Förmiddagen innebar trädgårdsarbete då vi har en hur fin grönsaksträdgård som helst. Nu sitter vi och kollar på film, eller vi som orkade. Dom flesta har sovit hela eftermiddagen och nu sover dom igen. Jag ska också sova straxt! Godnatt!