Fredag i Miami och jag har varit här sedan i söndags. Sitter just nu på lektion i väntan på bättre tider. Vi ska ha julfest nere i lobbyn sen, med massa godis hoppas jag. Igår var första dagen med sol, alla dagar tidigare så har det spöregnat. Mina kläder och skor har inte lyckats torka än haha. Dessa dagarna har vi mest promenerat omkring och kollat i affärer. Har träffat en supergo svensk tjej (tyvärr)

Sov alldeles för länge idag men tänkte samtidigt att det inte riktigt spelade någon roll då det ändå bara var grått på himlen. Masade mig tillslut ändå upp ur sängen, hyrde en moppe och körde ur på en liten tur som varade i nästintill 10 timmar. Blev några stopp längs vägen blandannat vid en grotta som använts som sjukhus under kriget. Fanns ingenting kvar inne i grottan mer än själva rummen som var uppbyggda utav cement. En del delar var dock enbart gjorda ur berget. Var ett lite småäckligt ställe faktiskt. Mitt andra stopp blev vid en nationalpark här på Ön där dem, ja jag vet faktiskt inte vad den skulle vara bra för egentligen. Den var för att bevara regnskogen här men med tanke på att 70% av ön består av regnskog så fattar jag inte varför dem 15% skulle vara så speciella. Dock hade dem ett räddningscenter för langurer. Jag klättrade runt där i bergen i två timmar. Efter nästan 1,5 h var jag så trött på att och kvinnan i receptionen hade sagt att man hade en fantastisk utsikt där uppifrån. I helvete heller. Mötte några andra där uppe sen som var påväg ner så hängde efter dem så jag skulle slippa klättra nåt mer. Kan ju tillägga att jag var lite vilse också.. Dem frågade om jag inte skulle gå till utsiksplatsen. Haha tack men nej tack. Dem sa till mig att gå ändå. Okej när jag klättrat upp ännu mer så kom man upp på ett annat berg när alla träd äntligen försvann och dem byggt ett torn man kunde klättra upp i och utsikten var makalös! Så himla högt upp och man kunde se hur långt som helst. Tur jag mötte dem annars hade jag säkerligen missat det. Resten utav dagen har jag bara kört runt med moppen runt på hela ön och ätit och fotat en massa haha.
Var på massage ikväll igen. Så billigt att man skäms!

Hmm, kollade min statisk och inser att det fortfarande är några som är här inne och läser trots att jag inte uppdaterat på ett år.

Nu befinner jag mig på mitt familjerum med "balkong" samt havsutsikt på en ö utanför Hai Pong. Cat Ba. Jag kom hit i eftermiddags efter att spenderat en natt i Hai Pong. Åkte en Speedboat över från fastlandet tillsammans med 2 tyskar och resten Vietnameser som tydligen åker över till fastlandet för att handla. En stackars tupp hade någon med sig haha. Båtfärden på en dryg timme följde hamnen en lång bit och antalet containrar och lastbåtar som befann sig på den sträckan var inte måttlig.
Cat Ba är en väldigt mysig ö som är uppbyggd runt höga berg. Finns en centralgata här resten av huvudvärken är lika smal som på landet och leder runt hela ön. Överallt kring bergen finns det ännu mindre vägar genom små "byar" i byarna så är gatorna knappt en meter breda, små mysiga smågator som man inte vågar svänga in på för man vet inte om det leder upp till någons hus. Längs de större gatorna ligger det smala hus varav de flesta har antingen en restaurang, salong eller några hyllor med mat som matbutiker. Det är lite pinsamt när man inte vet om det är någons vardagsrum man klampar in i eller en affär då familjerna bor på övervåningen och då har kök och vardagsrum nere i butiken ibland. Men så mysigt ställe!
Gick vilse när jag var ute och gick innan och hamnade i en liten fiskeby. Påväg tillbaka gick jag vilse igen och när jag väl lyckades se en hög byggnad som måste varit ett hotell så trotsade jag min rädsla och gick runt i alla små gränder trots att det var nästan helmörkt då och begränsat med lampor och enbart hus och inga affärer. Men det farligaste jag måtte var en råtta. Alla jag mötte var supertrevliga och barnen klängde på mig. Så man blir uppenbarligen inte rånad så lätt här.

Blev lite festande igår för Alicia dock knte länge. Det är helt sjukt hur lyckliga vi blir varje gång vi får tillbaka strömmen som är borta i princip varje dag. Imorse följde Alicia och Leah mig och Bob till marknaden en stund och sen åkte vi vidare till flygplatsen. Just nu sitter jag i Sydafrika och väntar på mitt flyg som går om två timmar. Jag har även rökt min sista cigarett, ja så dum är jag och börjar röka sista veckan i Afrika så nu får jag försöka sluta igen. Eller jag ska sluta igen.
Nu saknar jag alla underbara volontärer som fortfarande befinner sig i Imirie! Men om 20 timmar är jag hemma!! :)

Jag känner mig väldigt fåordig numera. Men måste bara säga att detta är ytterligare en helt underbar dag. I och med att Alicia fyller 30 idag så överaskade vi henne med att äta frukost ute i naturen, tillsammans med elefanterna, elefantkillarna som Alicia älskar och alla volontärer. Det var hur mysigt och underbart som helst! Sedan åkge vi runt på bilflaket, flyttade en foderstation en bra bit bort och bara satt och njöt av solen. Just nu sitter jag på tobaksfarmens kontor och väntar på Judy då vi ska åka och hämta ett par nya hästar och rida en stund. Nu vill jag inte hem längre. Inte när två dagar i rad bara varit helt perfekta!
Okej en sak var faktiskt väldigt läbbig idag. Alicia blev stucken av en geting och får hon inte vård inom 30 min så dör hon. Det känns ju jättebra när det är en bra bit till närmsta sjukhus. Tur nog fick hon inte en allergisk reaktion så förhoppningsvis är det inga problem. Det var väl hennes födelsedagspresent kanske, att överleva ett getingstick.
Nu kommer Judy så nu ska vi hämta hästar!:)

Vilken helt underbar dag vi haft! Den började dock tråkigt med att Emma och Johanna åkte hem. Emma en vecka för tidigt pga borelia tyvärr. Några av dom andra volontärerna åkte med in till stan för att förlänga visum och förbereda för Alicias 30 års dag imorgon.
Jag, Bob, Eva, Alicia och Leah började morgonen med att lasta hö och foder på ett flak för att sen köra bort med det till elefanterna. Den vägen som tar 5 min att köra i vanliga fall tog en timme med ett ostabilt hölass med oss uppe på. Det var hur mysigt som helst att bara sitta där uppe på höet och prata om allt och inget och halvsova lite.
Efter frukosten så skulle vi köra buffelgödsel bort till skolan till deras trädgård. När vi kommer fram till stället så frågar Bright oss om han kan köra hela vägen fram till gödlet utan att fastna. Vi säger självklart ja då vi inte orkar bära gödslet 10 meter till bilen. Resultatet på det... ja självklart grävde hela bilen ner sig i helt färsk gödseldynga... dom fick komma med en traktor och dra upp oss och vi kunde verkligen inte sluta skratta.
På eftermiddagen var det meningen att vi skulle till skolan för sportaktiviteter men av någon anledning ställde Bright in det så vi åkte bara runt på bilflaket och kollade djur, Leah hittade på en saga om Eva som hon sedan skrev ner och målade bilder till som en liten bok. Så fruktansvärt sött av henne och en sjuk historia. Sen red vi hem på elefanterna. Jag red Kutanga den lilla bebiselefanten som är fruktansvärt liten och söt om man jämför med dom andra bjässarna. Han var perfekt höjd och jag var faktiskt inte vettskrämd för första gången. Jo en gång när Dan skulle försöka få honom att springa, då va jag påväg att hoppa av.
Paul hade köpt 2 liter jordnötssmör till mig när vi kom tillbaka från elefanterna som jag ska ta hem. Jag som avskyr det hemma men här älskar jag det! Det kom två nykomligar idag också. En mamma och hennes dotter. Från Usa. Dom ser ut att passa bättre i Hollywood fruar än här. Aja jag ska inte döma dem på utseende de är säkert trevliga!
Dagens betyg: 10 stjärnor av 10 för en helt fantastisk dag fylld med massa skratt och roliga stunder!

Min och Evas ena sambo. Vi har två fladdermöss i taket också.

Räknar dagarna tills jag ska åka hem nu. Blir så fruktansvärt rastlös av att befinna mig på samma plats hela tiden och inte kunna röra mig som jag vill. Vi får inte ens gå upp till den lilla butiken som ligger här av säkerhetsskäl. Vi tror dock att enda anledningen till det är för att vi kan köpa öl och cider där för halva priset av vad dom säljer det för här i baren. I Vic falls var det aldrig några problem att ta sig till stan flera ggr i veckan om man ville så det var friare. Dessutom känns arbetet här helt meningslöst. Vi gör ingenting som faktiskt gör någon skillnad för någon. Tyvärr! Vi gör ingen skilland för noshörningarna, dom klarar sig lika bra utan oss som med oss, vi är bara med dom en timme på morgonen och ibland eftermiddagen ändå. Vi gör ingen skillnad för naturen och vi lär inte barnen mer engelska i skolan än vad deras lärare kunde lärt dom. Det enda vi faktiskt lär oss om är oss själva samt hur stora klass skillnaderna faktiskt är här och hur rika dom vita är och dom svarta fattiga är faktiskt fortfarande bara slavar till de vita, några är lyckligt lottade och jobbar med dom vita men resten får inte ens komma i närheten av huset här. Jag vill inte känna så, för att vi spelar ingen roll dom vill bara ha våra pengar. Dom svarta spelar inte heller någon roll för dom vill man ska ha så lite pengar som möjligt men göra så mycket jobb som möjligt. Det finns tydligen en lag här att om en vit människa äger mark så ska en svart människa ha 50% av inkomsterna. Så är det absolut inte, de finns kryphål till allt Här känner man sig som att vi bara är för att dra in pengar till ägarna. Det enda vi gör skillnad för dom som äger det då dom får in mer pengar på gratisarbetare. Som om dom inte drar in nog med pengar på sin tobaksfarm där de som arbetar tjänar 2,5 dollar per dag. De som arbetar med djuren tjänar 5 dollar per dag. På oss volontärer så drar dom in 10 000 dollar per vecka. Då har jag inte räknat med alla extra utgifter som vi måste betala för allting. Cathrine är faktiskt bra, hon är iallafall bra mot de som arbetar här även om hon är en av dem som tar extra utgifter gör allt. De andra som driver det här stället behandlar de svarta arbetarna som slavar. Städerskan här ber om ursäkt så fort man möter henne ute i hallen eller trappan. Dom som driver stället eller deras söner rättare sagt kallar dem för svarta apor på deras språk. Det är väl det enda dom kan på afrikanska trots att dom är födda och uppväxta här. Deras mamma är dock hur härlig som helst, det är hon som har hästarna. Vilken människa är så knäpp att hon tar in en hyena och har som husdjur i 3 år? Dom var till slut tvungna att skjuta den efter att den attackerat deras dotter alldeles för många gånger. Väldigt rolig historia faktiskt men på tok för lång för att skriva här. Hon tar även hand om hur många hästar som helst. Dock hade jag velat se hälften utav hennes hästar bli avlivade för dom ser fruktansvärda ut så är glad att hon hämtar hem lite nya friska hästar nu. För innan har faktiskt volontärerna ridit på dom andra hästarna. Dom försökte sätta mig på en av dom en gång men jag totalvägrade. Sätter mig inte på en häst som är så mager att den inte ens kan bära sig själv. Ändå älskar hon sina hästar men dom har väl inte riktigt samma uppfattning om vad en välmående häst är. Men dom nya hästarna är bra!
Jag är samtidigt som jag är ledsen, arg och besviken på hur det faktiskt fungerar här så är jag glad att jag får se och uppleva det.

[Bild]

Ingen här är gladare än mig för tillfället. När vi kom tillbaka efter allt arbete idag så kom Alicia och Paul hit med hästarna efter att dom varit och ridit så ska jag och Johanna rida tillbaka med dom imorgon bitti tillsammans med Judy som äger dom. Då det bara är jag, Johanna, Alicia och Paul som faktiskt kan rida så har dom delat upp oss i 4 grupper med 3 i dom andra och två i våra så att vi skulle kunna få dom bra hästarna och inte någon av dom gamla. Jag har längtat efter detta hela veckan när dom andra har ridit varje morgon men nu är hästarna här i vår trädgård så det är så mysigt! Blev en perfekt eftermiddag med hästar, gott umgänge vid poolen och sedan en middag på riktigt afrikanskt vis. Kvinnorna på golvet. Männen på stolar, männen tar mat först och allt i åldersordning så yngst sist. Och äter med händerna . Maten var hur god som helst! Nu ska jag sova så jag orkar upp imorgon !!!! :))))

[Bild]

Hästen på bilden är deras nya häst som kom i veckan som jag förälskat mig i och ska rida imorgon. Cathrine ska även höra med Judy om jag kan få börja vara mer med hästarna dånde fanns som alternativ när man bokade projektet men som jag inte valde. Men förjoppningsvis kommer jag tillbringa mina sista dagar mer med hästarna!

[Bild]

[Bild]