Äntligen incheckad och väntar på planet som ska ta mig till Zimbabwe. Den här flygplatsen alltså.... jag får panik, hittar verkligen inte. Somnade tidigt igår ändå känns det som om jag missat en veckas sömn och jag är mer nervös än någonsin. Vad har jag med min kassa engelska gett mig in på? Är så himla nervös att jag inte ska fatta vad någon säger. Okej det är jättebra träning verkligen och jag hoppades ju faktiskt på att det inte skulle va någon svensk där fast det hade kännts bättre om de varit det. Jag som dessutom inte ens vågar åka till Växjö själv knappt har nu flugit över halva världen själv. Får man vara stolt över sig själv eller? Det är jag i vilket fall! Så grymt stolt att jag tagit mig till Afrika själv. Nu ska jag bara klara av att leva här också! :)

Har inte en aning om hur lång tid jag hade internet nu, de stod en kvart sen en timme. Så jag delade upp ett blogginlägg istället så vet jag att iaf nåt kommer med.
var ute och gick en sväng ute innan i shorts kanske jag ska tillägga, jag hade även en kofta bara för att de inte skulle bli lika "naket" jag överdriver inte om jag säger att jag hade kunnat gå naken hemma i sverige i 25 minusgrader utan att ens en femtedel hade stirrat så som dom stirrade här på mina ben och der 25 grader varmt här. De va faktiskt en som sa till mig att inte ha så korta shorts, flera andra sa till mig att inte gå runt själv. Hallå? Jag var enbart runt hotellet och flygplatsen. Dom måste väl ha sett en lättklädd turist innan.
Hade egentligen velat åka in en sväng till stan nu när jag ändå är här. Och se lite mer men de vågar jag inte. Hade kanske kunnat be en taxi köra mig ett varv runt stan och ut till slummen. Hade lätt gjort de om jag inte kommit hit så sent. Det hade vart så roligt att se lite här också eftersom Sydafrika är rätt kännt. Aja nu har jag iallafall faktiskt varit här, de skulle jag faktiskt inte ens utom den timmen mellan mina flyg.

Hur stora är oddsen att mitt plan från London till Sydafrika är sönder? Trodde jag skulle behöva sova på en bänk på flygplatsen under natten men dom ordnade fram ett nytt plan på knappt två timmar så det var ju bra jobbat! Fick panik där ett tag haha! Synd bara att jag bara hade en timme på mig i Sydafrika till mitt sista plan skulle gå så jag missade de med ett par timmar kan man ju säga. Blev incheckad på ett hotell istället och ska gå ner o äta nu. Var faktiskt rätt skönt, man är ju inte så pigg efter 15 timmar på ett flyg så jag njuter av lite relax med bad osv nu :) Sen imorgon åker jag vidare till Victoria falls.

Befinner mig nu på en flygplats i London som jag inte kan stava till. Heat nånting haha. Mitt plan från Köpenhamn var försenat med två timmar, tur för mig att Jag skulle haft drygt 5 timmars väntetid i London annars hade det blivit lite småjobbigt om det bara hade varit en timme emellan som det blir nere i Sydafrika sen så jag hoppas att det här går i tid. Det var grymt jobbigt att flyga första planet, inte speciellt kul när min gamla flygrädsla kom tillbaka, men nu finns det ingen återvändo så nu är det bara till att fortsätta.
Jag måste vara helt efter men serveras de verkligen mat på en del flygbolag fortfarande? Senast jag åt flygmat så var jag jätteliten. Förutom när vi flög till Thailand då men det trodde jag att det var för att de va långflyg, samma sak här serveras de mat på varje flyg. Trodde det bara var för att jag skulle flyga långt men alla fick visst mat.. de är väl bara dom där ryanair eller norweigan som jag alltid åker med som inte har sån lyx. Synd, det är ju så mycket roligare att flyga om man vet att det kommer lite mat. På tal om mat, jag fasar verkligen för all denna konstiga mat dom äter i Afrika... nu råkar jag visserligen älska mat men absolut inte all mat..... det får väl bli nästa bekymmer.

Det här med att ha 15 timmars flygtid och en restid på totalt 27 h är dock inget vidare... inget att rekommendera, är en aning uttråkad!

Nu ska jag leta upp min nästa flight så jag har nåt att göra!;)

Jag har nog aldrig varit såhär nervös i hela mitt liv. Vad jag nu ska vara nervös över, det är inte första gången jag flyger själv, jag är inte den första människan som reser till Afrika och jag är inte den första människan som ska vara i ett land där ingen pratar svenska, inte ens de andra volontärerna på plats är från Sverige, jag är inte heller den första människan som åker som volontär så det är ju inget märkvärdigt alls det här. Jag försöker intala mig själv att det här kommer gå hur bra som helst och innerst inne så känns det som att detta kommer gå bra men den där nervositeten är fruktansvärd för tillfället. Jag är påväg till Köpenhamn nu iallafall. Jag hoppas att alla papper, pengar och pass är i sin ordning. Ska sluta tänka nu, tänker för mycket.
Nästa gång vi hörs så befinner jag mig förhoppningsvis vid Victoriafallen i Zimbabwe livs levande och inte så vettskrämd som nu.

Jag har nog aldrig varit såhär nervös i hela mitt liv. Vad jag nu ska vara nervös över, det är inte första gången jag flyger själv, jag är inte den första människan som reser till Afrika och jag är inte den första människan som ska vara i ett land där ingen pratar svenska, inte ens de andra volontärerna på plats är från Sverige, jag är inte heller den första människan som åker som volontär så det är ju inget märkvärdigt alls det här. Jag försöker intala mig själv att det här kommer gå hur bra som helst och innerst inne så känns det som att detta kommer gå bra men den där nervositeten är fruktansvärd för tillfället. Jag är påväg till Köpenhamn nu iallafall. Jag hoppas att alla papper, pengar och pass är i sin ordning. Ska sluta tänka nu, tänker för mycket.
Nästa gång vi hörs så befinner jag mig förhoppningsvis vid Victoriafallen i Zimbabwe livs levande och inte så vettskrämd som nu.

[Bild]

Jag som egentligen inte tänkte blogga nu när jag åkte iväg har efter en del övertalning från personer i min närhet nu skapat en blogg. Självklart så vill jag ju dela med mig utav min resa då det verkligen är en resa för livet även fast det känns som att alla människor åker till Afrika och bloggar om det haha. Jag hoppas att jag kommer ha fungerande internet där nere åtminstone. 

Jag har egentligen hundra viktigare saker än att sitta här men jag har alldeles för mycket tankar i huvudet för att kunna sova inatt ändå. När jag bokade den här resan så kändes det som om de var hur långt fram som helst i tiden och att jag skulle hinna med massor innan. Vid närmare eftertanke så ska man nog boka en sån här resa med lite större marginal än bara en månad. Jag hade nog behövt lite mer tid för att förbereda mig innan, inte för att jag egentligen tror att det skulle göra någon skillnad, för hur förbereder man sig för något man inte vet vad det är? Jag har ingen aning om vad jag gett mig in på. Jag vet att imorgon så går mitt plan som ska ta mig till Afrika eller närmare bestämt Zimbabwe. Sen vet jag inget mer. Hela eftermiddagen idag har jag gått runt och trott att jag ska spy så nervös jag är. Fast nu har jag med styrkande ord från underbara människor i mitt liv tagit mig igenom denna dagen, nu ska jag bara packa färdigt och ta mig igenom natten. Min sista natt på ett par veckor med min Nisse vid min sida. 

Imorgon går planet mot en destination som jag tror kommer förändra mitt liv.